Nu har jag varit ledig i en hel vecka... 8 dar närmare bestämt.
De 8 dagarna gick hur fort som helst, kanske för att det har varit full aktivitet från morgon till kväll nästan varje dag, och vi har både hunnit resa bort själva, och sen haft besök här av mina systrar.
Ja, inte bara mina två systrar, utan de hade också med sej två barn var, så det har varit trångt och lite kaosaktigt här i våran etta.
Fast trots krossade glas, upprispade bord, nerkräkta soffkuddar, omkullvälta krukor, sönderslitna fotoalbum, nerkissade golv med mer, så är jag alltid glad att träffa dem allihop, och nu när de har åkt så känns det tomt och öde i lägenheten.
Vi har i o för sej hämtat hem våran kisse idag som redan hunnit spy på golvet o bajsat i duschen, men det är väldigt mycket lugnare mot vad det är med 4 barn som härjar omkring...
Det är så konstigt att träffa sina systrar och inse hur olika liv man lever. Jag har så mycket tid att göra vad jag vill på, de har aldrig en ledig stund.
Jag saknar ibland att kunna prata med dem i lugn o ro eller njuta av en lång o social middag tillsammans utan barn som måste matas, läggas, underhållas, torkas eller tillsägas. Jag älskar deras barn, men jag saknar mina systrar som de var, innan de blev upptagna mammor... när de bara var mina systrar.
