MAKTLÖS VÄNTAN

Jag har just kommit till insikt om att jorden är som en jättelik studsmatta!
Ni vet känslan
när man sitter ner på en stor studsmatta,
och nån kommer och tar ett jättehopp bredvid dej...
Du studsar med, tappar helt balansen och flyger handlöst med upp i luften.
Så känns det just nu.
Nån har plötsligt gjort ett djupt avtramp i studsmattan
och från att ha slumrat och invaggats i en falsk trygghet
är jag nu yrvaken. Förvirrad.
Allt jag ser är en svajande horisont.
Det gungar i hela magen och jag mår illa, glömmer att andas, känner mej instängd som i en bubbla. I vakum.
Ser hur allt utanför händer i slow motion.
Jag hör ord men förstår inte deras mening.
Jag försöker hitta balansen igen o få grepp om tillvaron men det gungar för mycket.
Kraften har gått ur mej.
Allt jag kan göra är att vänta på lugnet. Vänta på kontrollen.
Vänta o se om det värsta är över eller om det bara har börjat...