PRINSESSA

Här är hon!

HON -våran TJEJ!!!!!!


Jag gick omkring i chock hela dagen igår, speciellt när barnmorskan (eller vad de nu kallas de som kan göra ultraljud) sa:

"Här ser jag något som sticker upp.... det är.... blygdläpparna!"

Tro mig, jag var så inställd på att hon skulle säga "snoppen", så jag kunde inte tro mina öron.
Men så är det tydligen. Jag har nog inte smält det helt än...

Jag kände mig väldigt glad i alla fall, även om jag gärna vill ha en liten pojke en vacker dag så är det väl klart att man blir glad då man ska få en flicka!

Häftigt med 3-D ultraljud, fast nu låg bebben tydligen väldigt långt ner där det inte var så mkt fostervatten så det var inte så lätt att få till några bra bilder, men efter ett tag fick vi i alla fall se ansiktsdragen som så tydligt påminner om pappa och den sidan av släkten.

Nu känns det mer verkligt. Nu är det bara slutspurten kvar. Sen kommer hon, våran prinsessa!

LJUS I MÖRKRET

På något sätt tog jag mig till Egypten.

På något sätt tog jag mig hem.

På nåt sätt har jag klarat av att jobba lördag o måndag, och däremellan haft besök av halva släkten i helgen.

Idag är det äntligen ledig tisdag och jag tänker passa på att njuta av ledigheten och solituden genom att bara göra det jag absolut måste, och för övrigt ta det lugnt o vila, vilket både min svanskota och resten av min sargade gravida kropp behöver.

"Är det verkligen så illa?", kanske ni undrar, och jag måste tyvärr insistera på att det är det. Det har varit en tuff period nu och speciellt jobbigt att känna sig så fängslad i sin kropp. Jag har knappt kunnat göra nånting alls, för allt gör ONT, t o m att sitta är svårt...

(som jag skrev i ett föregående inlägg så är det svårt att sitta framåtlutad utan att det känns som att magen ska kväva en, och nu när jag slagit i svanskotan kan jag inte sitta bakåtlutad heller!)

Men för att inte låta alltför negativ:

Jag känner mig mycket bättre än när jag precis hade ramlat, jag känner att det går åt rätt håll och kan roa mig med att bara ligga i sängen o titta på magen som guppar o rör sig, känna hur "han" ännu en gång får hicka och undra om det är huvudet eller rumpan som buktar ut så att magen ser helt sne ut när jag vaknar.
Jag känner hur vi sakta bygger upp en relation, jag o bebben. Det börjar kännas mer verkligt ju mer han växer och gör sig påmind där inne.

På torsdag ska vi på ultraljud i 3-D och då får vi veta om det är en pojke eller flicka! Jag är ju helt övertygad om att det är en kille, så om de säger något annat kommer jag nog skeptiskt att be dem titta efter lite nogrannare, men vi får se :)

SKADAD

AJ!

Det som absolut inte fick hända denna vintern hände såklart.

I måndags, på väg till jobbet, halkade jag i en isig stentrapp och åkte rutchkana nerför flera trappsteg rakt på svanskotan -DUNK DUNK DUNK DUNK DUNK.

Det hela slutade med att jag fick åka ambulans till ortopeden på mölndals sjukhus, och nu ligger jag hemma som värsta invaliden och äter morfintabletter. Det gör så SJUKT ONT!

Så nu blir det mycket intressant att se hur det ska gå att resa till Egypten imorgon... Drygt 5 h sittandes i ett plan, ja det blir skoj.....
Men som doktorn sa så är det säkert bra med lite värme för ryggen, det är bara att ta sig dit som kan bli lite trixigt..
Suck, nu önskar jag allt att jag hade svalt min stolthet o köpt broddar som alla tjatat på mig om... Det har varit en helt otroligt halkig o snöig vinter!

I VÄGEN

Sätt en fotboll i knät,
tryck in den mot magen och försök sitta dubbelvikt mot datorn som man ofta gör när man surfar o skriver.
Bekvämt?

Så känns det att vara gravid i alla fall för alla som undrar.
T o m att böja sig fram när man äter börjar vara svårt. Då får man antingen hålla tallriken vid munnen istället eller sitta rak i ryggen o spilla hälften av maten man hade på gaffeln på, just det -magen.

Jag har tappat bort min kamera i flytten, eller jag hittar den inte just nu i flyttlådsröran, så jag får vänta ett tag på att sätta upp bilder på nya lägenheten o sånt.

Sätter istället upp en bild på en god varmchoklad jag drack härom dan. Mmm!