GASTRONOM

Ordet Gastronom fångade min uppmärksamhet för några dagar sen...

Ordet beskrivs i wikipedia på följande sätt:

av grekiskans gastros, "mage", är läran om sambandet mellan mat och kultur. En gastronomisk person, en gastronom, är en person som är intresserad av mat och är expert på ämnet. Själva intresset ligger alltså inte i att äta maten, utan mer i hur maten är tillagad.

Jag såg ett program på tv där en tjej hade detta som yrke, och jag kände mej genast upprymd och tänkte liksom att "Det vore ju något för mej!"

Jag är som sagt väldigt intresserad av mat, och tro det eller ej, inte bara att äta maten, utan skulle gärna lära mej mer om hur den ska tillredas och vad maten har för betydelse i olika kulturer osv...

Matlagningsprogram är bland det bästa jag vet: Jamie Oliver i alla former, "Vad blir det för mat" med den sluskiga halvgalne Per Morberg, "Halv åtta hos mej", eller t o m den arge spottande o svärande Gordon Ramsey går hem hos mej.
Så fort jag hamnar på en kanal med matlagning är jag som fastklistrad vid tv:n.

Ibland tänker man ju att "om jag inte vore frisör, vad skulle jag vara då?" Nu har jag kommit på det: Jag skulle va gastronom.

ONSDAG MORGON I FEBRUARI

Det har varit kallt i veckan. Riktigt kallt.

Igår började mina ridlektioner igen, och eftersom vi alltid rider ute så höll jag på att frysa ihjäl! Kom hem med vita svullna tår som höll på sprängas när värmen sipprade in i dem igen.

Nu är det onsdag morgon och jag ska iväg till jobbet.
Sitter i sängen o sufrar lite förstrött på internet, lyssnar på Bo Kaspers senaste skiva och dricker en stoooor kopp te =).


Längtar efter mina storasystrar, ska snart åka o hälsa på den ena, och sen kommer den andra (om inte båda) på besök hit, fast det är inte förrän i maj. Funderar på vad för skoj jag kan hitta på med dem, skulle va kul med nån sorts överraskning av något slag...

Nä, nu är det dax att bita ihop och gå till jobbet!

NO MORE DRAMA

Min man säger att det är "påtvingad kreativitet" att skriva en blogg...

Men jag tycker ju om att skriva! Jag håller med om att jag inte alltid känner det som att jag har nånting viktigt att skriva, men jag tror på nåt sätt att det är bra att tvinga sej själv lite ibland...

Jag blir så ledsen när jag ser gitarren stå i hörnet och jag inser att jag har kommit av mej helt i mitt spelande, och jag vet inte varför jag nästan aldrig längre skriver dagbok, låtar, eller poesi, -sånt som jag helt enkelt inte kunde hålla inne förr i tiden.

Vad är det som händer med åren?

Varför avtar kreativiteten? Varför tappar man glöden, dramatiken som förut flödade i ens liv, känslorna, passionen, blodröd kärlek o nattsvart sorg -var det inte bättre än denna passiva apati?

FINANSKRIS

Detta eviga tjat om finanskrisen håller på att göra mej galen!

Det verkar vara det enda folk kan prata om nu för tiden, och visst har man hört vissa sorgliga historier om folk som precis köpt hus, tagit lån, och nu blivit av med sina jobb.

Vilken tragedi. Jag gråter ihjäl mej.

Jag vill bara ruska om Sverige o säga: "Hallå, vi kanske måste dra in på vissa nöjen, -kanske blir det bara en resa per år istället för både vinter o sommarsemester, vi kanske blir tvungna att börja ta med matlådor till jobbet istället för att äta lunch ute 5 dagar i veckan...!"

Det finns faktiskt folk som svälter, som tvingas dricka förorenat vatten och varken har ett hem eller en bil eller en platt-tv eller en bärbar dator eller en mikro eller en säng eller en dusch eller kläder eller mat...

Jag var på stan härom dan o såg folk handla som aldrig förr. Kryddiga korvar på saluhallen o senaste finesserna på Media Markt.

Ursäkta mej om jag tycker att allt detta prat om finanskrisen är rent hyckleri.