DEN TREDJE DECEMBER 2012

Den tredje december.

Idag vaknade vi och världen var vit.

Vita flingor singlar sakta ner genom luften och jag lyssnar på Bon Iver vilket förstärker den melankoliska vinterkänslan...

Idag ringde de från socialen.
Första gången i mitt liv jag varit i kontakt med dem.
För första gången i mitt liv ska jag lämna bort ett barn.

Det är inte mitt eget tack o lov, men jag känner gråten bränna i halsen och svida i bröstet.
Det är känslan av att överge någon.
Känslan av skuld -man önskar att man kunde gjort mer...

Ja denna helgen har varit allt annat än normal.
En liten kille som behöver någon som tar hand om honom.
En mamma som är sjuk.
Som just nu inte orkar.

Vi ryckte in i fredags och har haft en liten kille, knappt två år hos oss över helgen.
Idag ska han till en fosterfamilj.

Det känns som att jag kört på 5ans växel hela tiden.
Det går, men bara ett tag.

Det är så svårt att acceptera o vara nöjd med att man gjort det man kan
när man vill göra mer.
Det handlar om en människa, ett barn -den mest oskyldiga sorten.
Hans bruna ögon tittar oförstående på oss när han frågar var mamma är.

Lilla vän, världen är upp och ner!

Jag hoppas du somnar i en trygg famn ikväll.

HEKTISKT

Hektisk dag!!

Började med att haka på min gamla klasskompis Sara o hennes son Albin till öppna förskolan.
Siri somnade i vagnen på vägen hem men vaknade när vi kom hem då jag gjorde ett misslyckat förflyttningsförsök från vagnen till hennes säng.
Så hon sov bara en halvtimme idag vilket brukar resultera i en mkt trött Siri och en trött mamma som inte får den välbehövliga pausen mitt på dan när barnet sover.

Men det var bara att gilla läget. Jag åt lunch med Siri hängandes vid benen. Sen var det bara att ta tag i disken, vika tvätten, sätta igång o baka bröd, damma, putsa speglar, laga mat och försöka aktivera Siri under tiden samt försöka hänga med att ställa undan saker och städa i samma takt som hon drar fram dem.
Ulf kom hem när vi precis ätit mat och åkte efter en halvtimme igen för att spela badminton med en annan broder. Så jag o Siri satt inne på toaletten och jag städade handfat och kakel samtidigt som hon drog ut alla bindor ur paketet och spred dem över golvet.
Tillslut var det äntligen läggdags för minstingen, och efter det städade jag klart toan, skurade golvet i köket och tog en dusch.
Nu är jag så sjukt trött så jag kan knappt hålla ögonen öppna då jag skriver.

Imorgon blir det mammafrukost hos mig, vilket förklarar mitt frenetiska städande o bakande under dagen. Får se hur många som kommer!

VAR GÅR GRÄNSEN?

Ja nu känner jag verkligen att det är dags att blogga.

Ibland är det svårt att skriva det man egentligen tänker på, ni vet -jag har så mycket på hjärtat just nu, men vad är FÖR känsligt, FÖR personligt??
-Var går gränsen??

Det är jobbigt för jag är en person som tycker att man ska vara öppen och frispråkig, men visst har mina 30 levnadsår också lärt mig att man tyvärr måste vara restriktiv och varken utelämna andra eller sig själv för mycket...

Jag tittar ut och möts av en grå novemberdag.
Allt jag ser är trädens svarta konturer mot en grå himmel.
Nu har alla löven blåst bort, och höstens "vackra period" övergått till den kalla, blåsiga, hopplösa delen.
För mig har detta alltid varit den mest ångestframkallande perioden på året. Man vet att det som väntar sen är ännu mer kyla -is, slask, snö och mörker.

Konstigt nog brukar jag må lite bättre bara vi kommer in i december.
Alla ljus i mörkret och de mysiga lediga dagarna när man oftast träffar släkt och vänner brukar värma och muntra upp mig.
I år ska vi ju t om skämma bort oss själva med att åka till värmen i hela två veckor! Jag längtar, samtidigt som jag inte riktigt vågar tro på det än (hotellet är bokat, men inte flygbiljetten)...

Det som tynger mig mest just nu är personer i min närhet som har det jobbigt. De svårigheter som ständigt drabbar folk omkring en påminner ständigt om vilken kämpig tid det är vi lever i. Själv har jag så mycket att vara tacksam över, men när det är folk som man håller av som har det svårt så blir man själv också väldigt påverkad.

Samtidigt brottas vi ju alla med våra personliga problem oxå, även om de kan vara olika stora.
I min värld finns många tankar om min familj.  Frågor och beslut som inte är så lätta att klura ut. Hur ska det gå nästa höst? Ska Siri måsta börja på förskola? Hur mycket och hur kommer det att gå? Samtidigt är det många frågor för mig kring jobb, hur mycket och vad??

Nån gång vill jag även skaffa ett till barn. Jag vill ge Siri ett syskon, men det är ju inte heller något man bestämmer över, så även om allt gick så bra första gången  känner jag ändå ängslan över allt som kan gå fel och allt det ansvar och den påfrestning som två barn skulle innebära.

Det är jobbigt också med samhällets regler hit och dit. Om jag ska få en till mammaperiod utan att arbeta innan så måste jag va gravid inom ett par månader, det är det ju inte alls säkert att jag skulle bli även om vi försökte. Och om vi väntar, hur många år kommer det då att bli mellan våra barn?! För min egen del skulle det nog bara vara skönt om Siri var lite större när hon fick ett syskon, men hur mycket glädje skulle de då ha av varandra?!

Ja, såna funderingar kan vara rätt stressande kan jag berätta. Och nu känner jag att jag har varit personlig nog.
Over and out.

(Detta är utsikten från vårat vardagsrumsfönster. Bilden är tagen för några veckor sen när alla vackra höstlöv var kvar på träden. Men nu är det inte ett löv kvar.)

3 STYCKEN ETTÅRINGAR

Såhär såg det ut igår när jag passade Doris och Bruno så att deras mammor kunde gå en stund själva i tjänsten! Ok, jag lät dem springa omkring också, men annars var spjälsängen ganska fiffigt sätt att ha koll på dem alla tre samtidigt.

Mammorna var borta i en timme men det kändes som en kvart!

Men söta är de små liven i alla fall :)

Idag tänkte jag gå o smitta ner Siri med vattkoppor. Låter elakt, visst? 

Grannens flicka har fått dem o de säger att det är lindrigare ju tidigare de får dem... så det är väl lika bra nu tänkte jag. Tar ändå omkring 2 v tills det bryter ut så då har vi nåt skoj att se fram emot. Om hon nu över huvud taget blir smittad -hon hade redan haft dem i några dar. Vi får väl se!

 

FRISKA

Tack o lov var höstblåsorna bara en kortvarig grej.
Det gick bra att jobba trots ömma fötter, och redan nästa dag kändes det mycket bättre. Nu är både jag o lillskruttan pigga o glada igen!

HÖSTBLÅSOR

Började få ont i halsen i tisdags under dagen, och sedan på kvällen började jag plötsligt frysa enormt.
Efter ett par timmar hade jag 39 graders feber.
Låg o vred mig under natten o hade huvudvärk, ont i kroppen, mådde illa och frossade/svettades i omgångar. Tog en stark värktablett framåt morgonen som fick ner febern och tog bort huvudvärken.
När Siri vaknade tog jag mig upp, men kände hur en stor våg av illamående sköljde över mig när jag lyfte upp henne till skötbordet och skulle byta hennes blöja. Jag tog snabbt på en ny blöja o sprang in på toan, satte mig flämtande nedanför toaletten o fick sitta en stund o andas innan illamåendet försvann.

Den morgonen var jag ingen sprallig lekmamma direkt. Jag satt mest i fosterställning i soffan och upprepade till min undrande ettåring som kom o drog i mig att "mamma är sjuk".
På eftermiddagen kom svärmor på besök. Trist att hon skulle komma när man känner sig helt kass, men på ett sätt väldigt bra, eftersom hon så gärna tar hand om sitt barnbarn och jag då fick tillfälle att vila.
Igår mådde jag mycket bättre, Ulf var ledig och vi var t o m ute på stan tillsammans. Men jag upptäckte att jag fått konstiga utslag på händerna och i hårbotten, och började känna att det även gjorde ont under fötterna.
Idag gjorde det så ont att gå så jag var tvungen att gå till Hisingsakuten. Doktorn gissade att jag antagligen har fått höstblåsor. Jippie....
Åtminstone har jag inte blåsor runt munnen som man kan få, jag känner bara nån enstaka i munnen. Men jag har kollat andra bloggar med fruktansvärda bilder och jag är riktigt rädd att detta bara är början o att det kommer bli mycket värre :(
 Jag ska ju jobba imorgon, hur typiskt är inte det??? Men bara 4 h, hoppas det går snabbt o smärtfritt...

Jag VET att höstblåsor är smittsamma, men jag har bokat in mina kunder för över en månad sen, och det är väldigt ovanligt att vuxna får det, eftersom man är immun om man haft det som barn. Så om jag inte mår mycket sämre imorgon så går jag väl dit o jobbar, använder handskar så mycket jag kan och håller tummarna att de 3 kunderna jag har är immuna. Det är jobbigt att avboka alla också o känna att arbetskompisarna får det jobbigt... men vi får se imorgon hur ont det gör att stå på fötterna.

FEL

Näh... Ärligt talat hörrni.

Jag fixar inte det här med bantning!
Alla metoder o tips om hur man bör o inte bör göra bara snurrar ihop sig till en stor soppa i mitt huvud!

Jag pallar inte att bara äta surt tungt rågbröd med keso och avocado på resten av livet, det är så äckligt så jag får inte i mig det!!!

Alla dessa förbud mot kolhydrater, vänskapliga råd om att undvika mejeriprodukter och socker, de får mig bara att känna mig missmodig, för så fort som jag är hungrig o tar mig en skål fil så har jag gjort FEL!

Tänkte mig ut o springa också härom dagen. Men när jag väl hade chansen kändes det för sent och för ruggigt ute. Så det blev inget med det :/

BAKSLAG

Det går inte så bra nu.

Igår var bara en katastrofdag.
Regnigt, och så hade vagnen gått sönder (igen). Jag gav Siri gröt till lunch för att jag inte kunde hitta nåt annat.
När Ulf kom hem fanns ingen middag på bordet, utan vi slevade i oss varsin skål med fil och sen åkte vi iväg till mötet. Efter mötet var vi både trötta och vrålhungriga så det blev McDonalds...

Synden straffar sig själv -jag vaknade imorse med världens magknip!
Lyckades lite bättre idag i alla fall.
Soligt väder, och en fungerande vagn underlättar.
Vi tog oss iväg till affären och handlade, och sen gick jag hem och lagade köttbullar med potatis, morot, stekt lök, lingon och sås.

Jag måste komma ihåg att gå och lägga mig i tid ikväll bara...
Igår gick jag o la mig alldeles för sent, och sen vaknade Siri strax innan 6 imorse. Jag pallar inte flera såna nätter på rad, jag behöver SÖMN!!!!

HISTORISKT

Ja, historiskt o heeelt underbart!

Efter att ha varit fänglsad i min kropp pga den sega foglossningen som aldrig ville ge med sig efter graviditeten, vågade jag för första gången ikväll testa att gå ut på en springtur.

Superjobbigt med min nuvarande kondition och kroppshydda, men såååå härligt att det gick!!!! :D

Jag har varit rädd att kroppen skulle helstrejka och att jag skulle få jätteont igen om jag testade att springa, men det gick mycket bättre än jag vågade hoppas på!
Hoppas bara jag inte vaknar upp imorgon och inte kan röra mig eller nåt sånt :/ Nä då, Jag njöt av friheten, och tänkte på det berömda idrottscitatet jag hört nånstans, att "smärta är svaghet som lämnar kroppen" :)

Nu är jag tillbaks på banan igen! Och nu är det inte bara min man som kan passa på att ta sig en springtur på kvällarna, utan nu får han snällt foga sig till att det varannan gång är min tur att gå ut o springa, och hans tur att va hemma o passa barn!

(Älskar dig sötnos <3>

HÖSTKÄNNINGAR

Det är nu det verkligen känns att den är här
-hösten...

Semestrarna är slut. Folk har börjat jobba och barn har börjat skola.

Det finns en kyla i luften som inte funnits där tidigare.
Och så kvällarna.
Det är så mörkt! Helt plötsligt har det blivit kolsvart när man kollar ut genom fönstret!

Jag ryser. Känner att jag fryser om mina strumplösa fötter. Borrar in dem lite extra i den pälsliknande mattan och känner att datorn värmer gott i knät.

Jag kan inte förklara det, men det är en väldigt mellankolisk känsla som kommer över mig denna tiden på året.
Som en sötsur sås
eller en ugnsbakad glassbomb.
Känslor av både välbehag och obehag blandar sig
till en inkonsekvent kaka. Ena tuggan besk, nästa söt.
Ena sidan bränd, den andra knappt gräddad...

Många pratar om hur regnig sommaren varit. Själv tycker jag det har varit jättefint! Lite regn som det måste till för att allt grönt inte ska torka ihop, men också gott om soliga dagar. Svettiga morgnar vid lekparken då man kommit hem och fått byta om till shorts redan tidigt på förmiddan.
Och ännu håller värmen i sig. Idag gick jag ner till Backaplan i sandaler, jeans och linne, och det var väldigt skönt ute.

Jag kan känna mig besviken på att jag inte fått mig nåt ordentligt bad i sommar. Varken i sjö eller hav. Jag har varit vid båda, men bara doppat fötter o ben och plaskat omkring med Siri vid handen. Några av mina härligaste sommarminnen har varit just de där simturerna, när vattnet värmts upp till en badvänlig nivå och det glittrande vattnet har kluckat härligt mot de salta klipporna.
Vem vet, kanske är det inte för sent ännu?
Vem vet..... ;)

Bilderna är tagna av Ulf igår när jag jobbade. Han och Siri var tydligen ute vid Hästevik och badade!

UPPÅT

Promenaden hjälpte.

Jag gick till Madde imorse och vi hade en mycket mysig frukost. Vi satt ute på terassen och kände hur sommaren gav upp en sista suck sommarvärme inför höstens kommande kyla.
Egentligen hade jag smsat tjejerna o erbjudit att ha frukosten hos mig i veckan, men TACK O LOV så ringde Madde igår och undrade om det inte var hennes tur före mig...
Jag vet inte hur det hade gått för mig att försöka fixa frukost i detta kaos o det dåliga skick jag har befunnit mig i den här veckan. Jag bara stod här mitt i kaoset igår och kände att jag inte kunde få kontroll på nånting. Så det var hur skönt som helst att kunna lämna allt kaos här hemma och åka bort till en lugn och fridfull vrå.

På eftermiddan idag har jag mått mycket bättre och lyckats tvätta o hänga tvätt och städa upp lite här hemma. Skönt att det vänder uppåt igen.

BRÖLLOPSDAG

I helgen firade jag o Ulf bröllopsdag. 6 år har vi varit gifta -tiden går verkligen fort!!

 Vi hade en mysig dag med smörgåstårta och bubbel till lunch, och sen var svärföräldrarna så snälla så de kom hit o barnvaktade så att vi fick gå ut SJÄLVA och äta på kvällen.
Första gången på över ett år... Vilken lyx!

Som sagt har jag fuskat rejält i helgen med både alkohol, fet mat och sötsaker, men det tycker jag man får göra vid sådana speciella tillfällen.

Problemet är nu efteråt. Det är svårt att komma igång igen.
Svärmor kom hit med hemkokt saft, sylt, bröd, choklad, kakor, och bär, och nu ligger allt det kvar och läskar mig! Idag bakade jag muffins för att "bli av med" lite av alla färska blåbär och hallon som hon lämnat, och när det står en nybakt plåt och doftar i köket så kan man ju inte precis låta bli....!

Dessutom är jag på riktigt dåligt humör. Jag är så totalt opepp, och hormonerna är riktigt besvärliga den här gången. Jag lider av rekordlångt pms, och bara längtar efter att det ska släppa.

Imorgon är det frukost med mammakompisarna. Om vädret är ok ska jag försöka gå till Madde. Känns som det vore skönt med en rejäl promenad. AND I NEED IT!

MOTIGT

Ja, nu är det motigt.

Jag ställde mig på vågen igår efter en vecka av nya friskare vanor, men fick mig en kalldusch när den visade att jag gått upp ett halvt kilo på bara några dar!!

Här har jag ansträngt mig för att motionera mer och äta rätt. Massor med grönsaker och frukt och inga sötsaker. EN enda kaka har jag ätit på hela veckan, och det var när min vän E kom på besök och jag ville fika tillsammans med henne, inte bara titta på!

Pust...
Så då får man den där känslan att "skit i det här, nu proppar jag i mig pizza o godis o läsk igen, för det är inte värt att lida o sen inte få nåt för det!!"

Men faktum är att jag mitt i all frustration vet att mina känslor just nu till 90 % beror på pms. Det är lätt att bli lite irrationell då.
Jag blir så sjukt sötsugen, och känner mig samtidigt så trött, fet och ful. Inte den bästa tiden på månaden helt enkelt. Jag får bara bita ihop o ta mig igenom det. Brukar ju gå över till slut....

DAG 5

Efter frukost (en macka o ett ägg) satte vi Siri i vagnen och gick hela familjen (gatutjänst) till rs där det var mft kl 11. Sen gick vi hem igen och Siri fick sova i vagnen. Totalt en promenad på ca 1 1/2 h!

Lunch blev en matlåda från härom dan med biff, potatis, sås och grönsaker.

Nu förbereder jag en wok till middag. Ser gott ut med alla grönsaker, visst? :)

DAG TVÅ

Ja, hela TVÅ dagar -jag känner verkligen hur kilona bara rasar av mig!!

Skämt åsido.
Jag känner mig osäker på min bantningsmetod... jag vet liksom inte hur jag ska göra för hungrig blir man ju och vad o hur mycket jag då ska äta undrar jag?

Idag har jag ätit gröt till frukost. Havregrynsgröt med rårörda lingon. O mjölk. Jag dricker oerhört mkt mjölk, men begränsar mig nu till att endast ha mjölk i gröten o i teet o sådär. Som måltidsdryck får jag nöja mig med vatten.

Lunch blev en rejäl portion makaroner med köttfärsbiffar och sås. Ingen bantningsmat direkt men jag klarar mig inte på ett salladsblad o en tomat, och har för mig att det ändå är bra att äta riktig mat så man inte hela tiden är sötsugen?!!

Till middag köpte vi hem sushi. Det känns ju alltid nyttigt och gott.
Men mätt kan jag inte direkt påstå att jag blev, så efter ett par timmar gjorde jag en skål fruktsallad med turkisk yoghurt och lite riven mörk choklad över.

För övrigt hämtade jag ett paket på kiosken idag och motstod då lusten att köpa en sur rem som låg o läskade mig vid kassan. Vin är jag också sugen på men jag ska försöka avhålla mig även från den gudomliga drycken, eller åtminstone minimera alkoholintaget till max ett par glas på helgen.

Suck, hur ska detta gå? Jag är verkligen glad i mat. Jag vet att det är på gränsen till missbruk eller att jag åtminstone skulle kunna hamna där, för jag använder mat som en drog ibland. Som njutning eller belöning när livet i övrigt känns lite för trist.

Men jag vill öva på att ha balans och självbehärskning. Är det någon som har några bra tips så välkomnar jag dem varmt!

DAG ETT

Då var det dags att skärpa sig!!!

Började dagen med frukost. Tror den är viktig och att det också förhindrar småätande på kvällarna.
Till frukost: Ett grövre bröd med kalles randiga, ett ägg och en kopp te.

När Siri skulle sova tog jag henne i vagnen o gick en promenad. 1 h inklusive handling på Willys.

Kom hem o gjorde i ordning en smoothie, gjord på färsk nektarin, banan, frysta blåbär, jordgubbar och björnbär.

Har inte riktigt utarbetat en stenhård dietplan o så, men än så länge ska jag försöka äta nyttigt, röra på mig och undvika småätandet. Får se om det hjälper. Nu är jag less på alla överflödiga kilon som bara är i vägen och får mig att må dåligt!!

ONDA TÅR

Ajajaj vad jag har ont i mina tår!!!

Lillpluttan satt i mitt knä en stund efter middan och gjorde några försök att stoppa ner sin napp i mitt vattenglas.
Jag sa att hon inte fick det, och försökte hitta på en bättre lösning genom att ge henne en bunke från köksskåpet att stoppa den i istället.
Ilsket kastade hon ifrån sig bunken, som självklart landade rakt på mina tår. Så nu är de blåa och jag vet inte hur jag ska få in foten i några skor imorgon...

Jag har även tejpade glasögonbågar. Men det är en annan historia.
Nya glasögon är beställda och jag får snällt ha på mig mina tejpade så länge. Läcker man känner sig!!

För övrigt är det sån skööön sommar just nu så jag bara njuter. Jag har köpt jordgubbar i stora lass, och varit ute o promenerat i utlandsvärmen som t o m tillåter en att gå till affären i luftig sommarklänning på kvällen utan att man fryser det minsta :)

Så om det inte vore för tårna, och för min hysteriska gräsallergi (och för min fenomenala läckerhetsnivå), så skulle jag nästan inte kunna klaga för något alls just nu!

SOMMARTIDER HEJ HEJ

Hej igen.

Jag vet. Jättelänge sen nu, men jag tänkte skylla dels på:

att bloggen plötsligt ändrade utformning så att allt jag skrev bara klumpade ihop sig och
att det varit väldigt fullt upp....

Mamma var här på besök för några veckor sen. Efter det kom även mina två storasystrar hit med två barn var.
Lite snurrigt blir det med så mycket folk o så lite plats, men man får vara glad åt att man lyckas träffas ibland, även om vi alla bor så långt ifrån varann.
Det gick ändå väldigt bra. Det är så kul nu när Siri har blivit så stor o kan gå o allt -hon är jättenyfiken på kusinerna, och kan t om leka lite med dem :)

På onsdag är det våran tur att åka bort -vi ska hälsa på syster Lisa i Norge. Jättemysigt!! Det är så skönt att det äntligen är sommar nu. (Förutom allergin...)
När Lisa o Josephine var på besök hade vi en jättevarm vecka, så vi brände oss i solen, trots solskydd o allt. Siri har t om badat i Delsjön!
Nu är det lite kallare igen men jag har ändå en såndär riktig sommarkänsla! Svårt att förklara...

Härom kvällen gick jag o Ulf med Siri, till Keilers park o grillade.
Det var en sån härlig kväll!
Fullt med ungdomsgäng på filtar o osande engångsgrillar. Prat o skratt blandat med musiken från en bärbar radio som någon tagit med. Vi grillade korv och Siri sprang glatt omkring på gräset o tittade på "kakaka" (fåglarna), tittade nyfiket på alla människor, och ville hemskt gärna hoppa i dammen. Den första grillutflykten vi gjort som familj, utan några andra med. Jag älskar min lilla familj!

DUKTIG TJEJ

Siri fick sin ettårsspruta idag o sa inte ett knyst! *stolt mamma* Farmor har varit på besök ett par dar men åkte hem nu på eftermiddan. Inte dumt med en farmor på besök ibland som så gärna vill barnpassa. Hon har tom tagit hand om S på natten! Igår var vi hos Nina på frukostträff. Vi gick ända dit o sen därifrån till Eriksberg. Jätteskönt, men idag får jag sota för det. Har hemsk foglossning, och gruvar mig för jobbdagen imorgon o på lördag...

ETT ÅR SEN IDAG

Jahapp, då har man en ettåring hemma! Idag för precis ett år sen låg jag på sjukhuset och krystade ;) Det blir att man tänker igenom allt som hände den dan -allt från första värken tills då hon låg där på mitt bröst och allt plötsligt var över. Eller ja, graviditeten o förlossningen var äntligen över och ett helt nytt liv hade precis börjat! Nu kan man säga att man verkligen är inne i det nya livets gång. Jag trivs verkligen som mamma, och jag älskar min lilla skruttunge. Saknar henne så fort vi är ifrån varandra ett par timmar. Klarar mig inte utan henne helt enkelt!!! Ulf var ute på springrunda idag o kom hem med en kvist med alldeles färska körsbärsblomsknoppar -det väckte mycket minnen också från när våran lilla Siri Iselinn SAKURA föddes!

EMMECOSTA

Så hette det sista bandet som spelade. Tokgrymma helt enkelt. Emmecosta, lägg det på minnet!

KONSÄR ISTÄLLET FÖR SÖMN!

Gick på KONSÄR igår!!!

Jag blev medbjuden av Josefin, och man kan ju inte alltid vara en trist morsa som går isäng kl tio på kvällen, utan ibland får man offra sömnen för kulturen!
Hennes sånglärare skulle spela på en indieklubb, och så var det två band till. Suuperbra!!!

Speciellt sista bandet, var riktigt grymma. Måste ta reda på vad de hette bara -jag har noll koll!

Men nattens sömn blev som väntat katastrofal
-jag kom inte isäng förrän halv ett, sen vaknade min kära dotter kl 4, stod upp i sängen o det tog över en timme att få henne att somna igen. Sen vaknade hon vid 6.30, pigg som en lärka.

Jag har känt mig förvånansvärt pigg ändå faktiskt, fast nu efter lunch börjar den riktiga tröttheten komma.

Som tur är får vi snart besök av mormor Ann o hennes två barnbarn i tvåårsåldern, så jag hinner inte känna efter länge till ;)

NYA INFALL

Konstigt vilka perioder de små går igenom!

Vår lilla, som brukar va så lätt att lägga, har nu helt plötsligt bestämt sig för att sängen är den värsta bestraffningen hon kan få!

Innan var det oftast bara att lägga henne o gå därifrån, så somnade hon snällt utan knappt ett pip.
Nu skriker hon tills hon tappar luften, börjar hosta och nästan spyr!
Hon ställer sig upp i sängen, och skriker tills man kommer in igen.
Idag skallade hon mig så jag började blöda om läppen :/ (för att hon var så trött så hon kastade sig bakåt).

Svårt när man inte vet hur man ska hantera de nya infallen heller -ska man ta upp henne o låta henne va uppe tills hon somnar av utmattning, eller låta henne skrika tills man känner sig som ett känslomässigt vrak?

Idag på dan kämpade vi i timmar tills hon tillslut somnade i min famn, och där sov hon i två timmar. När jag försökte lägga henne i spjälsängen vaknade hon o skrek...

Här kommer en gammal bild från innan vi sänkt spjälsängen och hon nyfiket kikade ut när vi öppnade dörren för att se om hon somnat ;)

EM MYSIG SEMESTER I WALES

Hemma igen efter en hääääärlig semester i Wales!

Jo, förutom att resan är lång o krånglig dit, och förutom att vi åkte med ett sjukt barn, så hade vi det väldigt bra när vi väl kom fram.

Resan var dryg. Först flyg 2 h, sen buss i 2 1/2 h till, sen bil (upphämtade av Lewis) en halvtimme till. Inte så jätteskoj heller när vi kom fram till Heathrow och Siri spydde över hela golvet...
Men för att se det positiva i situationen:
Jag hade precis vänt henne framåt i selen (tack o lov!), och hellre på golvet i terminalen än t ex i flyget eller i bussen.

Ulle o Lewis bor i en jättemysig liten stad som heter Abergavenny. Typiskt engelska stenhus omgivna av snötäckta fjäll och vitprickiga gröna kullar. Och ja -prickarna är får ;)

Vi fick en uppfriskande dos av brittisk kultur. Engelskt te med fruktscones, familjära pubar, en åminnelse på engelska, och den nostalgiska doften av hus med heltäckningsmatta :)

Sista dagen fick jag o Ulle barnledigt. Gick ner på stan, shoppade lite, och tog sen en drink innan vi blev upplockade o hemkörda till en trevlig middag.
En riktig lyxdag!
Och en mysig semester som jag kommer att leva på länge!

BAKSLAG OCH SVÅRA BESLUT

SUCK!

Igår kväll spydde Siri igen. Jag som trodde "faran var över". Hon hade ju inte spytt på två dygn!!!

Men i alla fall så blev hela jag (och soffan o mattan) nerspydd, och stackars Siri blev panikduschad i allt för kallt vatten innan hon knappt hade vaknat. Den stackars ungen gallskrek ju förstås. Och mamma o pappa var nog rätt hysteriska också.

Det är många situationer man inte kan förbereda sig för, och det där med att "tänka snabbt" har väl aldrig varit min starka sida...hm... :/

De trodde på sjukvårdsupplysningen att hon kan ha spytt för att jag gett henne sånt som magen inte klarar av lite för snabbt. Man ska tydligen inte ge fibrer ("här Siri får du päron och nyponsoppa!"), mjölbaserad mat ("titta, mamma har lagat pannkaka, mums! Ta lite bröd också.") eller låta barnet dricka stora mängder vatten själv ("Titta vad bra, hon dricker massor!!"), utan ge lite i taget, helst med sked. Fy vilken misslyckad mamma jag känner mig som alltså :(

Nu är frågan: Ska vi våga resa till Wales idag?? Med flyg, buss o bil... eller blir det för mycket för lillstumpan?! Det är så jobbigt, för hela lägenheten är ett stort kaos av packning som inte lagts fint i väskorna än, och det är massor att göra, men så känner man sig så tudelad när man inte vet om det ens blir nån resa??!!
Man vill ju va sådär pepp och koncentrerad på allt man ska få med sig, men jag känner mig mest förvirrad just nu...

Siri ligger o sover med pappa i sängen. Jag klev upp 7, har inte ro att ligga kvar när jag tänker på allt som ska göras. Och om inget mer inträffar så är planen att vi ska ta flyget i eftermiddag 16.30 mot London.
Önska oss lycka till!

MAGSJUKA

Fy vad svårt det är att hinna med ibland!!

Jag har verkligen känt suget efter att få skriva ett blogginlägg, men inte hunnit på jättelänge!
I helgen har jag jobbat, Siri har varit sjuk, och lägenheten är fylld av tvätt, disk, resväskor o dammtussar.
I lördags morse upptäckte vi att Siri spytt i sängen stackarn... Hon var slapp o febrig. Ville knappt äta päron och ville bara ligga i min famn.
Kändes ju hur jobbigt som helst att måsta gå ifrån henne då, men det var ju min jobblördag, så bara att bita i det sura äpplet...

Jobbet gick bra, även om jag kände mig lite frånvarande. Man har ändå så fullt upp på lördagarna, så tiden går väldigt fort. Sen koncentrerar man sig på kunderna, så man har inte tid att stå o oroa sig över sitt sjuka barn hemma. Hon var ju hemma med pappa, så det gick bra.
Hon har varit utslagen i två dygn, men nu börjar hon kvickna till, även om hon fortfarande är väldigt trött. Febern har släppt och aptiten håller på att komma tillbaka, Så nu kan vi andas ut -ska ju åka till Ulrika o Lewis i Wales imorgon!
Får verkligen hoppas att jag o Ulf klarar oss, men nu har det ju gått tre dar sen hon blev sjuk, och ingen av oss har börjat spy än i alla fall så jag håller tummarna. Vore så surt att inte ta sig iväg!!

UTSIKT

Siri är lite fundersam över varför det plötsligt går omkring gubbar utanför fönstret....

GUNGA

Första gången i gungan för lillskrutt!

Och för övrigt:
Det är våååååååååååååååååååååårrrrrrrrrrrrrrrrrr!!!

Har varit underbart väder i veckan :)

EFTER JOBB KOMMER BELÖNING

Lisa kom i måndags kväll o stannade två nätter.

Imorse åt vi frukost ihop (2 vuxna o 4 barn = typ kaos), och sen tog jag Siri i BabyBjörnen o gick till Rambergsvägen för att hämta Lisas bil.
Den vägrade att starta, så syrran kom dit o tog fram startkablarna, sen fick vi som tur var hjälp av en snäll herre...
Lite senare än beräknat, men ändå i tid, kom Lisa o barnen iväg.
Jag o Siri vinkade hejdå, och bemöttes sedan i lägenheten av ett smärre kaos.
Ett krigshärjat frukostbord, festispölar på golvet, leksaker, smulor o damm.

Bara sätta igång o plocka undan efter frukosten o diska. Som tur va satt Siri snällt på fårskinnsfällen o lekte en stund så jag hann få igång en diskmaskin.
Jag vet inte hur jag har lyckats, men det blev en väldig fart på mig idag!
Jag har dammsugit hela lägenheten, städat toa o badkar, tvättat i stora tvättstugan, studerat, och så förstås tagit hand om min dotter (matning, badning, blöjbyte, gåträning, spelat gitarr för, sjungit med, lekt med, matat, sövt, osv).

Nu ligger Siri o jollrar i sängen med magen full av välling, Ulf är helt uppslukad i alla nyheter som just i detta nu släpps om "the new ipad", och jag har hällt upp ett glas rött o tänkte nu ta o lägga mig i ett härligt bad!

Ha en gooooo kväll!