MIN KLUMPIGASTE VECKA

Från o med i söndags har märkliga saker hänt.

Jag brukar i o för sej va rätt klumpig då o då, fast denna veckan har bara varit helt extrem!

Olyckan i söndags var, enligt min mening, verkligen en olycka:
Jag satt bredvid Uffe på tåget hem från Köpenhamn o hade beställt in vin, och så när jag skulle hälla i glaset så skumpade tåget till sådär oberäkneligt så att jag missade glaset o hällde vin över Uffes dator.
Sällan har jag sett min man så arg. Hans ögon svartnade, han torkade datorn, stängde av den (detta var mitt i en film som han höll på se kan jag tillägga), och pratade inte med mej på en halvtimme.

En eller två dagar senare höll jag på att blanda en drink till oss var i värmen. Jag stod i köket o grejade, hade lagt i lime, kiwi, mynta, rom och is i glaset så det var ganska fullt, och så på nåt konstigt sätt när jag skulle röra om så välte glaset omkull o krossades över diskbänken tillsammans med allt innehåll som rann ut.

Dagen efter det när jag öppnade frysen fick jag en obehaglig överraskning.
Jag hade kvällen innan ställt in två glasflaskor med kolsyrat vatten, som hade frusit till is och exploderat inne i min frys. Så det låg glasskärvor och fryst kolsyra överallt där inne. Inte visste jag att kolsyrad dryck inte går att frysa!! Ja ja, nu vet jag...

Nästa dag, i onsdags (suck) hade vi främmande på kvällen och jag gjorde varm fruktsallad gratinerad med vit choklad i ugnen.
När jag sedan tog ut den heta formen ur ugnen så gled den på nåt sätt ur mina händer (!) och "splash" ner i golvet framför de förvånade gästerna.
Jag var rätt så förvånad själv kan jag medge. Jag menar -är det möjligt??! Varma frukter o bär i en stor pöl samt utsprutade i en omkrets av 3 m på vardagsrumsgolvet.
Så mina gäster fick nöja sej med glass o chokladsås. Så var det med det.

Nästa dag (orkar jag fortsätta??) satt jag och åt en yoghurt på jobbet. När jag ätit halva tappade jag den i golvet och det skvätte åt alla håll, pinsamt eftersom det satt en säljare där inne i köket också. Han fick yoghurt på skon...

Så det var min klumpiga vecka -jag hoppas verkligen den är över nu men ve o fasa.... det är ju bara fredag...

CHEFEN

Nu är måndagen avklarad.

Måndagar är min värsta dag på hela veckan.
Helgen är över, man har kommit helt i otakt o stannat uppe för sent så det är sjukt svårt att ta sej upp ur sängen på måndag morgon, dessutom är det den enda dagen på veckan som jag jobbar ihop med min chef...

Min chef är väldigt speciell. Fast chefer har ju en tendens att vara det. Eller? Finns det en chef och några anställda så är det genast underförsått två lag -de anställda mot chefen. Det måste kännas rätt ensamt att va chef egentligen...

Men hur som helst.
Innan jag väcker några medkänslor för honom så måste jag snabbt få berätta om hans dåliga sidor:

Han är en 67årig dansk som gärna fäller rasistiska kommentarer till höger o vänster. Han snålar in på allt som går att snåla in på, medan han själv åker runt i porche o skryter över miljonerna på banken.
-Köpa folie kan man göra på Willys, samt det billigaste dasspappret, och de torraste kakorna så att så få kunder som möjligt vill ha en kaka till kaffet. Kurser, fortbildning -vad är det? Klipp tills din egna inspiration o fantasi helt har torkat ihop och ditt självförtroende sjunkit till botten.

Han anmärker hela tiden på hur långsam man är och hur lite pengar man tjänat in, samt hotar en att man inte får vara sjukskriven nånting, för "då går det inte ihop!"

Jag har knappt varit sjukskriven nånting under de snart 5 åren jag varit anställd hos honom. Jag har många trevliga nöjda kunder som kommer tillbaka, och uttrycker sin uppskattning mot mej när jag klippt dem.
Tur det.
Av chefen får man aldrig beröm.
Den enda gången jag hört nåt positivt är när man lyckats dra in en enorm summa en dag, då kan det hända att han nickar o säger "bra, bra!" medan dollartecknen lyser i hans ögon.

Mänga gånger känner jag att jag vill byta jobb. Men jag orkar inte riktigt ta mej själv i kragen. Idag ska man väl va glad att man har ett jobb antar jag...

UPPDATERING...

Länge sen man skrev nu...

Sanningen är den att jag verkligen känt för att skriva, men så har det inte blivit av!

En blogg är ju inte riktigt som en dagbok heller, det känns som att jag har mycket på hjärtat jag skulle vilja skriva ner, men jag vet att det inte lämpar sej här på bloggen.
Många saker är alldeles för personliga och känsliga för att dela med sej till "alla", och borde istället nedtecknas i min riktiga dagbok, den med blad utav papper och bokstäver utav bläck, som är menad för "my eyes only"...

Min frånvaro här kanske även har o göra med att det har varit rätt så fullt upp på sistone. Våren har gått snabbt o nu är det ju sommar, även fast det var varmare i april än just nu, men sånt går ju alltid i vågor.

Vi har haft det väldigt bra i alla fall o haft mycket kul. Haft besök och åkt bort själva. Det händer alltid mycket under sommarhalvåret o jag har känt mej glad o pepp, så jag har också själv ansträngt mej att hålla kontakten med folk o sett till att det händer lite saker.

Två helger i rad har vi varit ute o dansat salsa, helt otroligt vad min man varit snäll mot mej o följt med för min skull, det har jag verkligen uppskattat, och som tur är har han inte heller verkat ha haft alltför tråkigt, utan riktigt trevligt!
En o annan mojito har det också blivit :)

Hästridningen går framåt, terminen närmar sej sitt slut o jag tror jag kommer att sakna hästarna i sommar... men det är ändå skönt med uppehåll ett tag o att inte vara uppbokad varje vecka. Så får man längta lite också, det är aldrig fel!

Nu kurrar magen o jag ska gå o steka lite biffar. Får skriva mer en annan gång om inte alltför länge hoppas jag :)