NEDRÄKNING

Ja, nu börjar det närma sig, bara 3 v kvar!!!


Siri har nu gått på dagis i en månad och det har gått över förväntan, verkligen.
Jag säger inte att det är världens lättaste sak att lämna bort sitt barn för första gången, men jag är så oerhört tacksam för att hon inte har varit den gråtande fastklamrande sorten när vi har lämnat henne, och även om hon nån gång blivit lite ledsen o sagt att hon inte vill gå dit så har hon genast glömt det när hon kommit dit o träffat fröknar o kompisar.
Jag märker att hon också tycker det är spännande och att hon gillar att få utforska den nya miljön, den nya "lekparken" bakom dagiset och de nya sakerna de får lära sig där.
Det hon protesterat mest över har varit sovningen.
"Jag vill inte sova på gagis", säger hon ofta när jag pratar om att hon ska gå dit på morgonen, och det är ju helt nytt för henne att ligga på en madrass på golvet i ett rum bland en massa andra barn, och dessutom lägger de barnen redan vid tolv som är mycket tidigare än hon är van vid hemma.
Men även det har funkat hyfsat och de duktiga fröknarna har fått henne att somna nästan varje gång.

Och nu närmar sig nästa stora händelse -vårt andra barns födelse.
Jag är glad att vi hann skola in Siri innan hon blev storasyster, det blir nog tillräckligt mycket nytt för henne på en gång ändå kan jag ana.
Och jag är glad att ha kunnat va med under inskolningen o ägnat mig åt Siri 100% under den här tiden. De timmarna jag sedan fått för mig själv under veckorna har varit ren lyx.

Det mesta är ordnat nu, det är bara några småsaker kvar som ska hinnas med under nästkommande veckor. I helgen var farmor Margit här igen och jag o Ulf passade på att åka o köpa en (begagnad) syskonvagn där både bebisen o Siri ska få plats. En phil n teds blev det. Den har några år på nacken men vi försökte tvätta upp den och hoppas den håller för ett syskonpar till.

Om en vecka kommer min storasyster hit. Och efter det kommer mamma och "byter av". Mamma ska stanna i drygt 3 v så nån gång under denna period borde ju bebisen komma får vi hoppas! (Om inte ber jag nog doktorn att plocka ut henne!)
Jag hoppas verkligen att jag inte går över mer än en vecka i alla fall...
dumt nog hoppas jag t om att den ska komma lite före. Jag dricker hallonbladste och allt möjligt och tycker bara att det är jobbigt att vänta nu.

Men vi får se! Imorgon ska jag till Mvc igen.
Här är en bild på någon som börjat öva inför att bli storasyster!

Bye for now!