Min man säger att det är "påtvingad kreativitet" att skriva en blogg...
Men jag tycker ju om att skriva! Jag håller med om att jag inte alltid känner det som att jag har nånting viktigt att skriva, men jag tror på nåt sätt att det är bra att tvinga sej själv lite ibland...
Jag blir så ledsen när jag ser gitarren stå i hörnet och jag inser att jag har kommit av mej helt i mitt spelande, och jag vet inte varför jag nästan aldrig längre skriver dagbok, låtar, eller poesi, -sånt som jag helt enkelt inte kunde hålla inne förr i tiden.
Vad är det som händer med åren?
Varför avtar kreativiteten? Varför tappar man glöden, dramatiken som förut flödade i ens liv, känslorna, passionen, blodröd kärlek o nattsvart sorg -var det inte bättre än denna passiva apati?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar