CHEFEN

Nu är måndagen avklarad.

Måndagar är min värsta dag på hela veckan.
Helgen är över, man har kommit helt i otakt o stannat uppe för sent så det är sjukt svårt att ta sej upp ur sängen på måndag morgon, dessutom är det den enda dagen på veckan som jag jobbar ihop med min chef...

Min chef är väldigt speciell. Fast chefer har ju en tendens att vara det. Eller? Finns det en chef och några anställda så är det genast underförsått två lag -de anställda mot chefen. Det måste kännas rätt ensamt att va chef egentligen...

Men hur som helst.
Innan jag väcker några medkänslor för honom så måste jag snabbt få berätta om hans dåliga sidor:

Han är en 67årig dansk som gärna fäller rasistiska kommentarer till höger o vänster. Han snålar in på allt som går att snåla in på, medan han själv åker runt i porche o skryter över miljonerna på banken.
-Köpa folie kan man göra på Willys, samt det billigaste dasspappret, och de torraste kakorna så att så få kunder som möjligt vill ha en kaka till kaffet. Kurser, fortbildning -vad är det? Klipp tills din egna inspiration o fantasi helt har torkat ihop och ditt självförtroende sjunkit till botten.

Han anmärker hela tiden på hur långsam man är och hur lite pengar man tjänat in, samt hotar en att man inte får vara sjukskriven nånting, för "då går det inte ihop!"

Jag har knappt varit sjukskriven nånting under de snart 5 åren jag varit anställd hos honom. Jag har många trevliga nöjda kunder som kommer tillbaka, och uttrycker sin uppskattning mot mej när jag klippt dem.
Tur det.
Av chefen får man aldrig beröm.
Den enda gången jag hört nåt positivt är när man lyckats dra in en enorm summa en dag, då kan det hända att han nickar o säger "bra, bra!" medan dollartecknen lyser i hans ögon.

Mänga gånger känner jag att jag vill byta jobb. Men jag orkar inte riktigt ta mej själv i kragen. Idag ska man väl va glad att man har ett jobb antar jag...