Äntlingen är november över.
Jag behåller min gamla uppfattning att november är den absolut tristaste månaden på året.
Inte bara mörkret o regnet o den långa långa vintern som ligger framför en, men det är som att hela världen runt omkring en känner av det och klär sej i den sinnesstämmningen...
Trots besök av mamma o pappa och syrran med familj så har jag varit deppigare än på länge! Beror i o för sej mkt på min sjuka katt som fått åka fram o tillbaka till veterinären o just nu ligger med tratt o deppar under sängen (t om katten är deprimerad!), men även min gnista, den där lilla gnistan som får en att vakna med ett léende och känna att det spritter i kroppen, verkar vara helt borta....
Det enda jag längtar efter just nu är att december ska va överstökat så vi får ledigt o lite semester. Det blir nog lite av en släktturné -först Ulfs föräldrar, sen min bror, sen hem o jobba ett par dar o till sist ska vi åka till Norge o hälsa på storasyster. Just nu är det det jag lever för. Vad ska jag göra med resten av livet?
Jag har absolut inte en aning...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar