HÖSTKÄNNINGAR

Det är nu det verkligen känns att den är här
-hösten...

Semestrarna är slut. Folk har börjat jobba och barn har börjat skola.

Det finns en kyla i luften som inte funnits där tidigare.
Och så kvällarna.
Det är så mörkt! Helt plötsligt har det blivit kolsvart när man kollar ut genom fönstret!

Jag ryser. Känner att jag fryser om mina strumplösa fötter. Borrar in dem lite extra i den pälsliknande mattan och känner att datorn värmer gott i knät.

Jag kan inte förklara det, men det är en väldigt mellankolisk känsla som kommer över mig denna tiden på året.
Som en sötsur sås
eller en ugnsbakad glassbomb.
Känslor av både välbehag och obehag blandar sig
till en inkonsekvent kaka. Ena tuggan besk, nästa söt.
Ena sidan bränd, den andra knappt gräddad...

Många pratar om hur regnig sommaren varit. Själv tycker jag det har varit jättefint! Lite regn som det måste till för att allt grönt inte ska torka ihop, men också gott om soliga dagar. Svettiga morgnar vid lekparken då man kommit hem och fått byta om till shorts redan tidigt på förmiddan.
Och ännu håller värmen i sig. Idag gick jag ner till Backaplan i sandaler, jeans och linne, och det var väldigt skönt ute.

Jag kan känna mig besviken på att jag inte fått mig nåt ordentligt bad i sommar. Varken i sjö eller hav. Jag har varit vid båda, men bara doppat fötter o ben och plaskat omkring med Siri vid handen. Några av mina härligaste sommarminnen har varit just de där simturerna, när vattnet värmts upp till en badvänlig nivå och det glittrande vattnet har kluckat härligt mot de salta klipporna.
Vem vet, kanske är det inte för sent ännu?
Vem vet..... ;)

Bilderna är tagna av Ulf igår när jag jobbade. Han och Siri var tydligen ute vid Hästevik och badade!